Det har hänt att vi människor tror oss veta att allt är väl och att det kommer att förbli så, för resten av livet. Konflikter, problem och annat som kan störa oss verkar vara fjärran, tror och tänker vi. Små bagateller kan vi tåla. Det tillhör ju livet, så att säga – men det goda i livet fortgår ju ändå. Så inträffar något som ingen av oss kunde föreställa sig.
Vi vet att det som inträffade den 24 februari år 2022 kommer att beröra oss djupt och för lång tid framöver. Det verkar lättare att blicka bortom detta krig som pågår i Ukraina, men vi vet inom oss att det både berör och påverkar oss, ty vi är inte hjärtlösa varelser. Det kan verka som om vissa inte vill veta av sina känslor, inte komma för nära det farliga, det onda som sker. Det är lättare att vända bort blicken, kanhända. Dock ska vi veta att människor som bor i Ukraina har blivit totalt utsatta och förlorat sina liv, sina anhöriga och sina hem. Krigets fasor är svårt att förstå och ta in.
Allt det som vi tar för givet i vårt land, det har dessa våra medmänniskor i Ukraina inte längre kvar.
Hur påverkar detta krig våra tankar och handlingar? Det är en fråga som jag numer ständigt bär inom mig. Vad kan jag göra som kan vara goda gärningar och som visar att jag bryr mig om? Vilka konkreta handlingar kan jag genomföra, vad visar att jag fortfarande vill vara en fullvärdig människa med känslor, med ett helt och gott hjärta? Dessa etiska frågeställningar bär jag med mig då jag vaknar och är redo att anta dagens utmaningar och då jag skapar min vardag.
Det stora flertalet av oss har aldrig upplevt ett krig eller ens varit i närheten av något så skrämmande och fasansfullt. Vi saknar erfarenhet av vad det innebär och det kanske gör att vi hemfaller åt att fortsätta som vanligt, att vi inte verkar bry oss. Jag hoppas att det enbart är ett tillfälligt avbrott av de verkliga, äkta känslorna. Det vi behöver göra är att låta både tankar och aktiva handlingar gå till de människor som nu kan få möjlighet att vara här hos oss och möjligen finna en lugnare tillvaro. Ja, möjligen, för det fasansfulla pågår fortfarande i deras hemland och ingen av oss vet ännu hur länge. Påminnelser kommer dagligen om kriget. Det påverkar livet för dem som kunnat ta sig hit och som känner stark oro för människor som finns kvar i Ukraina.
Jag vill så gärna se framför mig att det kan finnas hopp om fred, även om det kommer att ta tid. Vi får inte förlora våra inre goda tankar, de behövs så innerligt väl nu när människor kämpar för sina liv och för rätten att behålla sitt hemland. Om det goda får segra.
Vi behöver utföra fler aktivt goda handlingar för att bistå och hjälpa, det är ytterst nödvändigt. Vi behöver agera med vår medmänsklighet. Annars kommer vi att förlora vår själ och vårt allra innersta, det innerligt goda hjärtat.
Det är därför vi ska fortsätta att agera, göra det vi kan för att visa vår djupa medkänsla. Låt oss gemensamt försöka vara så hjälpsamma som möjligt. Alla våra bidrag, små som stora kommer att göra skillnad. Genom medmänsklig kärlek och värdighet ska vi visa att det goda kan få segra. Detta kan endast ske när vi aktivt och med stor uthållighet hjälper våra medmänniskor.
