Det kan mycket väl hända i livet att vi plötsligt får en uppenbarelse och låter oss – likt en luftballong – stiga mot skyn, i bildlig bemärkelse. Det känns härligt att få uppleva detta. Med oss i bagaget när vi låter oss färdas framåt på det viset har vi flera goda idéer om hur vårt liv fortsättningsvis ska utformas och även tankar om hur vi kan uppnå en större vardaglig livsglädje. Ja, en betydligt större livsglädje kan det faktiskt handla om. Ofta växlar tankarna om inombords vid sådana vackra inre resor och det får oss att ta vara på de enkla, sublima ögonblicken, istället för de mer påkostade. Vi får då ny inre styrka och en möjlighet att skapa ett lugnare tempo i livet, så som jag ser det.
Jag tror att vi då och då behöver dessa stunder, som jag kallar utfärder i det inre landskapet. De behövs för att vi ska få känna den där livsnödvändiga känslan av frihet. Vi behöver helt enkelt kasta loss från de olika bestyr, som kan hålla oss alltför inlåsta i våra vanor.
Den där känslan av total frihet ger luft under vingarna och uppmanar oss samtidigt att ta tid för kontemplation.
Att låta dagen få omfamna oss och inte i alltför hög grad styra och ställa varje detalj i det vi ska utföra, det kan skänka djup livsglädje. Det spontana och ystra får istället bestämma och får oss på väldigt gott humör. Det skapar sann glädje och varma skratt. Vi känner att vi vill gå på upptäcktsfärd och vara lekfulla. Allt sådant kan bidra till god hälsa, kom gärna ihåg det.
Häromveckan fick jag en sådan lust att ta mig till ett ställe som jag tidigare endast har besökt ett fåtal gånger. Därför lät jag mig föras dit och besöket på denna plats fick ta god tid. Jag upplevde att jag fick nya sinnesintryck och när jag strosade där blev jag omedelbart varse en nyfikenhet inombords. Den känslan gjorde att jag såg platsens skönhet allt tydligare.
Tänk att det omedelbara och spontana kan bringa så stor glädje och inre rikedom! När det inträffar kan jag finna det andliga i naturen. Den känslan inombords ger många sinnliga och vackra gåvor. Går jag intill havet är den känslan mycket påtagligt närvarande hos mig. Jag har ofta märkt detta och lika ofta undrat över vad det är med att strosa till vågbrus som ger en sådan både andlig och värmande inre beröring. Det har förmodligen betydelse just för att det vackra havet kommer så nära och ger harmoni med sitt återkommande och rogivande ljud, så tänker jag.
Nu vill jag uppmuntra till stillsamma vandringar i havsbrynet. Finn din strand, gå sakta där och bara var. Snart märker du att detta ger dig en innerlig skönhetsupplevelse och den ska du vårda och ta hand om. Precis som du ska ta hand om och vårda dina relationer, så ska du varsamt sköta om dina stunder nära havet. När den mjuka värmen kommer insmygande i havet så sakteliga och du med fördel även kan ta av dig skorna och kanske ta ett svalkande dopp – det är då du inser det kärleksfulla i att bli så rikligt omfamnad och belönad. Vi behöver, tror jag, skapa stor omvårdnad om oss själva och våra nära relationer. Njut därför av sommarens sköna dagar, ty denna tid är osedvanligt vacker och hänförande. Den kan få oss att visa ödmjukhet inför själva livet.
Så tag dig till havet, gärna med en liten matsäck tillhands, så att du kan unna dig att stanna länge vid havsbrynet för att njuta. Det är tid för kontemplation. Strosa i lugnt tempo, sitt så ner och betrakta havet, lyssna till vågorna och blicka mot horisonten – och känn att du lever. En tacksamhet infinner sig då troligen i ditt inre: Tänk att jag får uppleva detta vackra, här och nu.
Kom ihåg att du är värd allt detta och den blå himlen därtill. Var omtänksam och väldigt snäll mot dig själv, det ger dig stor inre styrka.
Kajsa vandrar och njuter vid havet. 
Kontemplation vid det vackra havet.