Ett par av mina vänner frågade nyligen: ”Hur går det med din rodd, har du tålamodet kvar?
Ror du fortfarande?”
Ja, visst ror jag fortfarande och med stor glädje. Det finns dagar då jag står en stund och tänker: Hmmm … jag borde ro nu omedelbart … och sedan går jag vidare i mina tankar och gör något annat. Fast de dagarna är ändå ytterst få. Väldigt ofta vet jag i förväg att jag kommer att ta min roddstund just den dagen, eftersom jag har bestämt att det ska vara träning med rodd två gånger i veckan. Dessa två rodd-dagar ska inte vara intill varandra, har jag även bestämt. Vilka dagar det blir rodd varierar och beror på hur veckan i övrigt ser ut för mig, vad som är inbokat i min almanacka.
Jag ror för det ger mig så ypperligt god träning av leder och muskler och jag känner bokstavligen efteråt hur den ökade blodcirkulationen gör gott till hela kroppen. Efter varje rodd gör jag lätta strechövningar, ibland i sällskap av vår katt, som tycks vilja visa mig hur en smidig varelse kan agera utan större besvär. Med lätthet rör sig vår katt graciöst och vackert. ”Se på mig och gör som jag” tycks vår katt tänka.
Att känna detta välmående efter rodden är en påminnelse till mig om vad vi själva kan åstadkomma. Tänk, så fint att kunna vara i rörelse och att ha förmågan att själv i hög grad kunna bestämma över sin kropp. Det är en stor frihet för mig och jag vill gärna kunna behålla den gåvan så länge som möjligt.
Att få arbeta fysiskt med att ro ger också den där sköna möjligheten till fritt tankearbete. Jag har ingen musik på i bakgrunden utan jag vill att det skapas nya tankar inombords medan jag ror. Dessa tankar ger ofta en mycket god påminnelse om att hjärnan också behöver få vara aktiv. Vi människor behöver vara fysiskt aktiva för att stimuleras inombords, så tänker jag. Våra tankar ger oss oändliga möjligheter – om vi vill. Ett fritt tankearbete ger oss tillgång till ett rikt flöde av intellektuella utmaningar och det ger oss också en stark förmåga till kreativt skapande. När vi vågar vara nyfikna händer det saker och det är högst troligt att vi blir mer lekfulla. Detta kan göra oss människor både pigga och alerta, det är min erfarenhet.
Vi behöver utöver det även få stunder av fullständig sinnesro, eftersom det bidrar till en välbehövlig stillhet inombords, så både tänker och agerar jag. Harmoni kan skapas i våra sinnen när vi får lov att vara utan krav från vare sig omgivningen eller från oss själva. Det tycker jag mycket om att få uppleva och det är därför jag tar mina långa promenader. Då blir jag en betraktare och får uppleva nuet genom att vara fridfullt närvarande. Att få vandra, det kan vara i en park, i skogen eller vid havet öppnar upp vårt inre och kan ge oss människor dessa underbara stunder. En total närvaro för alla sinnen gör att själen mår väl.
Så blir det även för mig när jag sitter vid rodden, där jag trivs med att få sätta hela kroppen i rörelse. Det ger styrka och kraft att få vara i lugn och ro, både bokstavligt och bildligt. En mycket befriande och skön lyckokänsla infinner sig. Jag kan till och med beskriva den som euforisk – precis samma känsla som jag fått när jag lämnat blod. Jag vill varmt rekommendera fler att bli blodgivare. Du hjälper en annan människa att få livet tillbaka och du får själv en vacker gåva när du ger. Så, om du har möjlighet, bli en blodgivare. Kanhända att du då får uppleva en djup tillfredsställelse i ditt inre.
Så avslutar jag med mitt eget citat, som jag försöker leva efter:
När jag blickar utanför mina begränsningar får jag svindel – inget är för sent.
Fundera nu gärna på vilka vidgade vyer just DU vill uppleva. Det kan vara dags att DU tar för dig mer av livets goda.
