Att få vara en hel människa.

Hur kan det komma sig att när vi blickar utanför oss själva så kan vi må bättre? Den frågan har jag ställt mig själv några gånger. Kan det vara så att vi behöver stanna upp i tillvaron och upptäcka det som finns utanför oss själva, för att finna det som endast är förnimbart inom oss själva – den inre harmonin. Visst kan detta vara svårt att uppnå, då den ständiga jakten på hastiga upplevelser så ofta lockar. Det förhållningssättet manar på och sätter ofta krokben för oss människor. 

Om vi istället för att jaga runt tar oss tiden att verkligen vara närvarande mår vi ofta mycket bättre. Jag tror att frågeställningen också berör vår egen förmåga till  insikt och om att ha en inre etisk kompass som kan vara till stöd. Den som anser sig alltid vara på väg kan ha svårt att finna ett inre lugn. Det hinns helt enkelt inte med då vi lever i ett samhälle som är så pådrivande och impulsinriktat. Jag vill tro att fler av oss ändå har förmågan att finna ett lugnare tempo och att vi kan förändra vår tillvaro till ett mer rofyllt liv. Det handlar i grunden om hur vi ser på oss själva som individer. Vi behöver tänka om och förstå att vi är värda ett lugnare och mer harmoniskt levnadssätt. 

Om vi vill vara hela människor, med våra fel och brister – och samtidigt ha insikt och kunna fatta kloka beslut, ja då behöver vi verkligen bejaka vår förmåga att finna ett inre lugn. Vi behöver låta vår omtanke få omfamna oss. Detta betyder också att vi vill vara närvarande i relationen till andra människor.  Det betyder att vi vill mer än enbart höra – vi vill engagerat lyssna till vad den andra människan säger till oss. Samtalet behöver få komma till tals.

”Kärlek räcker inte – man måste vara klok också” – jag citerar den bortgångna poeten Kristina Lugn. Vi behöver fundera på hur vi vill ha det och hur vi faktiskt kan skapa det som gör att vi mår väl. Genom åren har jag kommit till insikt om att för mig handlar detta om en vördnad inför det innerliga i livet. Det som vi så väl behöver, där både tanke och hjärta får vara fullt närvarande. Vi ska tänka mer på vad vi har som vi är nöjda med och med stor innerlighet. Vi ska därför inte rusa  genom livet med andan i halsen, ständigt på jakt, utan att riktigt veta vare sig riktning eller mål. Istället kan det vara gott att få vara i stunden, reflektera över sådant som har stor betydelse för oss och som skänker oss mening i livet, även på längre sikt. Vi kan också ge oss själva gåvan att upptäcka det lilla vackra i livet. Det som hjälper oss att få vara en hel människa.

Ge dig själv gåvan att vandra i sakta mak och unna dig förmånen att kunna samla dina tankar, i harmoni. Glöm inte att vara snäll mot dig själv, så länge du har dig. Unna dig själv att få vara en hel människa.