Att promenera och ge sig tid för reflektion är för mig en så gott som daglig fin och innehållsrik längre glädjestund. Jag tycker om att ta denna behagliga promenad – även med regnjacka på och ett paraply i handen. Att vandra är för mig att få tid för mig själv och jag har ett uttalat behov av detta. Jag vill få gåvan att betrakta min omgivning – och få möjlighet att reflektera och samla mina tankar. Det tycker jag mycket om. För mig innebär detta att jag kommer närmare de sidor av min personlighet som jag kanske inte upptäckt eller ägnat tid åt tidigare. För så är det ju, vi kan ständigt upptäcka fler möjligheter genom att låta oss väckas inombords. Det behöver inte vara så omvälvande tankar eller känslor som tar sig uttryck, däremot kan en nyfikenhet få gro, växa och blomma. Det finns en skönhet i detta.
Några funderingar, som vi kan ställa till oss själva får då lov att stiga fram. Det kan handla om tre önskningar som utan närmare förklaring vill bli presenterade och få lov att sprida sitt ljus.
Önskan nummer ett är: Att varje morgon få vakna upp i tacksamhet.
Önskan nummer två är: Att förstå alla de gåvor som finns inombords hos var och en av oss och som kan påverka våra livsval.
Önskan nummer tre är: Att kunna fortsätta vårda och utveckla vår generositet och förmåga till empati och medmänsklighet.
Dessa önskningar behöver vi presentera för till oss själva – och säkert är det som så att svaren vi då finner ger oss nya insikter när vi omsluts av goda tankar och intentioner. Vi kan ges möjlighet att nå ökad insikt, både om oss själva och andra genom att vi hittar nya utsiktspunkter. Det är den tänkande människan inom oss som vill att vi tar oss an en del oprövade vägar, där även hinder finns och kan ses som naturliga, som något vi kan klara av. Det betyder att misslyckanden också får förekomma utan att de tynger ner oss i allt för hög grad. Detta kan lära oss något väsentligt, nämligen att vi är både tänkande och kännande varelser som vill öva upp vår inre mentala styrka och som vill se ljuset komma oss till mötes.
Att leva är att utsättas för olika prövningar, det känner de flesta av oss till. Frågan som är intressant att ställa sig är: Hur hanteras och bearbetas dessa prövningar inombords, så att de får oss att växa, bli klokare och ökar vår förmåga att klara av livets olika skeenden?
Jag tror att när ljuset får komma in i våra liv på ett mer påtagligt vis kan vi klara av fler prövningar. Vi kan känna att detta ljus får oss att ta nya språng. Vi kan ta tag i motgångar och svårigheter som ger oss ökat mod. Vi kan spänna bågen och ge oss själva – och även vår omgivning – den starka och upplyftande kraften när vi ser vår egen inre ljusa källa.
Vi kan bli fler som ser ljuset – och då vore det en förnämlig gåva om vi låter det spridas vidare.
