Våra innerliga möten, både med andra och oss själva, kan påverka vår hälsa och vårt välmående i mycket positiv riktning.
När det gäller det som påverkar oss inombords brukar vi tala om grundkänslor och då nämns ofta följande basala känslor:
glädje – den känslan kan uppstå när våra behov tillfredsställs
sorg – den känslan kan vi känna när något dyrbart går oss förlorat
rädsla – den känslan uppstår när vi utsätts för fara och hot
avsky – den känslan får vi när vi upplever något som är mycket obehagligt
ilska – den känslan kan komma när vi blir hindrade på olika sätt
Det finns en mängd variationer av känslor och de är alla en kombination av grundkänslorna. Vi har dessa inom oss och de framträder i olika nyanser beroende på var i livet vi befinner oss och de är ett resultat av hur vi hanterar våra livsupplevelser. En sorg kan vara mycket svår att ta sig igenom och den kan ändå stärka oss då vi åter ser ljuset i tunneln och då vi har bearbetat sorgen. Rädsla kan få oss att tappa fotfästet, både bokstavligt och bildligt – och samtidigt kan den känslan få oss att vara mer vaksamma och lyhörda inför faror. Det kan alltså komma något positivt ur rädslan, då vi har bearbetat upplevelsen kring det som skrämt oss.
Personlig mognad kan uppstå på flera sätt och vissa människor jag har mött kan, oavsett ålder, visa stor mognad och lyhördhet inför andra människors känslor. De visar ofta stor empatisk förmåga, har en intuitiv medkänsla med andra människor och har samtidigt en aura av livsglädje omkring sig. Jag tänker så ofta på just den känslan – livsglädje och vad som kan få oss att känna så.
En vacker promenad kan få oss att bli upptäckare på nytt – för visst var det ofta så vi var som barn. Vi upptäckte saker då vi var ute och strosade, vi tog oss tid att plocka upp en vacker sten eller en liten fin kotte och vi tittade förundrat på en underbar liten blomma. Vi var nära våra känslor av glädje. Det är detta vi kan återuppväcka som vuxen, om vi tar oss tid. Det handlar ofta om att vara mobilfri och att bara vara i stunden, känna den sköna luften, att se sig omkring med öppet sinne. Promenaden behöver inte vara lång eller planerad, det viktiga är att vi gör det lustfyllt för oss själva. Just den spontana promenaden kan bli en källa till stilla inre glädje, som varar länge.
Det finns något av andlighet i att upptäcka det lilla i livet och jag upplever ofta detta när jag går mina promenader. Med varsamhet kan vi se det som vi tidigare har gått förbi. Det finns en oemotståndlig känsla av livsglädje i detta och i att återfinna barnet inom oss. Under en vacker promenad finns det så mycket som vill omfamna oss – om vi vill och låter det ske. Dessa innerliga möten med naturen kan ge oss inre kraft och en stor glädjefylld känsla av närvaro.
Så låt dig glädjeväckas – gå en promenad ut i våren och upptäck all dess skönhet!
Att finna det glädjefyllda i livet kan vara läkande och jag tänker återkomma till detta tema framöver.
