Jag reflekterar ofta över det faktum att vi människor har en tendens att vänta med det goda. Det handlar både om att göra det goda och att ge sig själv det goda.
För ett par år sedan kunde det hända att jag ofta tänkte göra saker som sedan inte blev av. Det blev mest att jag av slentrian fortsatt i gamla hjulspår och jag tog mig inte tid att verkligen reflektera över vad jag ville göra som var av stor betydelse för mig. Jag ställde mig inte frågor kring det goda särskilt ofta. Livet pågick och att stanna upp och reflektera på det sätt jag gör nu, det hanns inte med. Jag arbetade intensivt, reste mycket i jobbet, även på fritiden och jag trivdes med detta, fast allt gick i ett oerhört högt tempo. Tiden togs inte i anspråk för att ställa frågor om det inre, det som faktiskt är det mest väsentliga i livet. Det hände mig då att jag även väntade med att ge mig själv det goda.
Själva handlingen – att vilja göra det goda och att stanna kvar i detta fick sedan en ny innebörd för mig. Det var när jag insåg att livet kan levas på ett annat sätt och att jag därigenom kan få större sinnesro som allt förändrades – till det som blev så mycket bättre.
Att vilja leva i det goda kan innebära att vi väljer att befinna oss i vissa situationer och på vissa platser. Vi känner att vi vill vara där vi får upptäcka mer av glädje och harmoni, mer av lustfyllda skratt och varm humor. Det är platser där människor trivs tillsammans, lyssnar till varandra och ger omsorg.
Detta ställningstagande och denna insikt innebär att vi faktiskt också avstår från att delta i vissa sammanhang. Vi gör ett medvetet val då vi inte vill umgås med konfliktbenägna personer och då vi avstår från att delta i behovet av att vilja förringa och förlöjliga andra människor. Det valet kan vi faktiskt göra för att ge oss själva mer av det goda. Det handlar om mänskliga relationer och om vilken betydelse dessa relationer har för oss. I grunden handlar det om att få ge mer av värme och värdighet – och om att vilja bli bemött på samma sätt. Vi behöver påminna oss själva om det etiskt värdefulla i våra handlingar. Det kan vara avgörande för hälsan och för vårt välmående. I själva bemötandet av en annan människa uppstår det äkta och genuina. Insikten om detta är omvälvande och kan ge oss en djupare förståelse, en ny dimension av det själsligt goda mötet oss människor emellan. Det som vi så gärna önskar och vill uppnå, det är alltså möjligt och vi ska inte vänta med att både ge och få detta goda.
Så har vi även det som gör livet roligare, mer trivsamt och skimrande. Det där goda som påverkar vårt välbefinnande och som ger oss en fin livskvalitet, fast vi kanske inte alltid tänker på det. Det handlar ofta om att ge sig själv det goda i stunden och att inte försaka – och att göra det mitt i vardagslivet. Vi kan också avstå och vänta med att ge andra och oss själva detta enkla och ofta självklara. Jag undrar: Varför har vi en tendens att göra så, att vänta? Handen på hjärtat, har du också känt att du väntat med att ge dig själv det där extra goda och lustfyllda? Har du avstått att få den där påtagliga njutningen, t ex att äta några goda praliner? Kan det vara så att du väntat med att använda den där parfymen som du verkligen tycker så mycket om, eller det där speciella plagget, som du gillar skarpt? Har det även hänt dig att du väntat med att ta den där sköna promenaden för att upptäcka allt det vackra omkring dig?
Funderar du på att det där speciella tillfället ska komma och upptäcka dig – iställer för att DU själv tar ett initiativ? Är det måhända så att du väntat alldeles för länge? Det är faktiskt dags för dig att gå från passivt väntande till aktiv handling.
Så, nu kan du själv baka en underbart god, mjuk dessertkaka, till att börja med. Bjud dig själv på det riktigt goda – och gärna också en vän eller närstående. Njut av den delikata kakan och av gemenskapen, dela en berättelse och skratta tillsammans. Här får du receptet på Iris utsökta äppelkaka – varsågod!
http://recept68.kajsawiden.se
Ge dig själv det goda och gör det så snart du kan. Det speciella tillfället är hos dig just nu. Vänta inte – för den här dagen kommer aldrig tillbaka.
